De senaste tillkännagivandena av ARM, HP, AppliedMicro, AMD och Intel gör det klart att något håller på att brygga på i low-end- och mikroservervärlden. För er som följer IT-nyheterna är det inget nytt, men även om det har funnits massor av artiklar som diskuterar de nya trenderna har väldigt lite kvantifierats. Ja, Xeon E3 och Atom C2000 har hittat ett hem i många instegs- och mikroservrar, men hur jämför de sig i verkliga serverapplikationer? Och vad sägs om den första inkarnationen av 64-bitars ARMv8 ISA, AppliedMicro X-Gene 1?
Eftersom vi inte kunde hitta mycket mer än några vaga riktmärken och uttalanden som är svåra att relatera till den verkliga världen, tänkte vi att det skulle vara användbart att diskutera och kvantifiera denna del av företagsmarknaden lite mer. Vi ville mäta prestanda och effekteffektivitet (prestanda/watt) för alla nuvarande low-end- och mikroservererbjudanden, men det visade sig vara lite mer komplext än vi först trodde. Så vi gick ut på en lång resa från att testa grundläggande byggstenar som ASRock Atom-brädan, prova en prisvärd Supermicro molnserver med 8 noder, för att i slutändan sluta med att testa X-Gene ARM patron inuti en HP Moonshot chassi.
Det slutade inte där. Mikroservrar är tänkta att köra utskalade arbetsbelastningar, så vi utvecklade också ett nytt utskalningstest baserat på Elasticsearch. Det är dags för en djupgående analys, baserad på solida verkliga riktmärken.
Målgrupp?
Den här artikeln – som med de flesta av mina artiklar – är helt och hållet inriktad på proffs som systemadministratörer och webbhotellproffs. Men om du är en hårdvaruentusiast har low-end servermarknaden ganska mycket att erbjuda. Till exempel, om du vill göra ditt system mer robust kan användningen av ECC RAM hjälpa. Dessutom, om du vill experimentera/arbeta med virtuella maskiner, erbjuder Xeons VT-d som låter dig direkt komma åt I/O-enheter i en virtuell maskin (och i vissa fall GPU). Sist men inte minst, serverkort stöder fjärrhantering utanför bandet, vilket gör att du kan slå på och stänga av maskinen på distans. Det kan vara ganska praktiskt om du också använder ditt skrivbord som filserver.
Mikro- och skala-ut-servrar?
Många webbföretags affärsmodell bygger på att leverera en tjänst till ett stort antal användare för att vara lönsam. Det beror på att inkomsten (reklam eller något annat) per användare är relativt låg. Dropbox, Facebook och Google är de främsta exemplen som alla känner till, men även AnandTech är inget undantag från denna regel. Resultatet är att de flesta webbföretag behöver massor av infrastruktur men inte har budgeten för en IT-avdelning som kör ett traditionellt transaktionssystem. Webb(värd)företag behöver täta, strömsnåla och billiga servrar för att hålla värdkostnaderna låga.
Små 1U-servrar: tät men fruktansvärd för administration och energieffektivitet
För bara några år sedan hade de få alternativ. Ett möjligt alternativ var 1U-servrar med halv bredd eller kort djup, ett annat var de mer täta formerna av bladservrar. Som vi har visat mer än en gång är 1U-servrar inte strömsnåla och behöver för mycket kablar, PSU:er, etc. Bladservrar är mer energieffektiva, minskar kabelkomplexiteten och det totala antalet PSU:er och fläktar. Men de flesta bladservrar har massor av funktioner som webbföretag inte använder och är också för dyra för att vara den idealiska lösningen för alla webbföretag där ute.
Resultatet av ovanstående begränsningar är att både Facebook och Google utvecklade sina egna servrar, en tydlig indikation på att det fanns ett behov av en annan sorts server. I processen introducerades en ny sorts tät serverchassi. Till en början kallades de med lågeffektnoder med “wimpy” kärnor “mikroservrar”. De mer biffiga servrarna riktade till mer krävande utskalningsmjukvara kallades “utskalningsservrar”. Sedan dess har SeaMicro, HP och Supermicro utvecklat dessa förenklade bladserverchassier som erbjuder densitet, låg effekt och lägre(re) kostnader.
Varje leverantör tog en annan vinkel. SeaMicro fokuserade på densitet, kapacitet och bandbredd. Supermicro fokuserade på att hålla nere kostnaderna och komplexiteten. HP valde en flexibel lösning som kunde adressera den största möjliga marknaden – från ultratäta mikroservrar till kraftigare utskalningsservrar till specialservrar (videoomkodning, VDI etc.). Låt oss fortsätta med en närmare titt på komponenterna och servrarna vi testade.
