För två dagar sedan flög jag ut till VIAs Centaur-högkvarter i Austin, Texas för att bli informerad om en ny CPU. När jag skrev om VIAs Dual-Core Nano förväntade jag mig att nästa gång vi hörde från VIA om processorer skulle handla om nästa generations mikroprocessorarkitektur. Även om Nano fortfarande har en prestandafördel gentemot Atom och Bobcat, saknas det fortfarande ett antal viktiga arkitektoniska innovationer som både Intel och AMD har anammat i sin nuvarande generations hårdvara (t.ex. GPU-integration, power gating).
VIAs dual-core Nano, snabbare än AMD:s E-350 och Intels Atom
Till min stora förvåning handlade mötet inte om VIA:s nästa generations mikroprocessorarkitektur utan snarare det sista hurra för Nano: en fyrkärnig version helt enkelt kallad VIA QuadCore.
VIAs QuadCore-arkitektur är inget för överraskande. På en hög nivå består chippet av två dual-core die anslutna av en delad 1333MHz FSB, mycket lik de gamla dual-core Pentium D-processorerna. Varje dual-core-matris har två 1MB oberoende L2-cacher, för totalt 4MB L2 på paketet.
VIAs QuadCore, i produktion idag
Om man går lite djupare så finns det en AMD-liknande 64KB L1-instruktion och 64KB L1-datacache per kärna. Nano är naturligtvis helt 64-bitars x86-kompatibel och stöder upp till SSE4. Varje kärna är en 3-utgåva out-of-order design, vilket ger den en generell genomströmning och prestandafördel jämfört med Intels Atom och AMD:s Bobcat. Kom ihåg att Atom är en 2-utgåva i-ordningsarkitektur och Bobcat är 2-utgåva ur funktion. Den bredare fronten för Nano ger VIA förmågan att prestera bra i mer komplexa arbetsbelastningar.
Tidigare har strömförbrukningen varit ett problem för VIAs Nano, men QuadCore är byggd på en 40nm-process som hjälper till att öka strömförbrukningen. Vid 1,2 GHz har VIAs QuadCore fortfarande en 27W TDP. Lägg till ytterligare 5W för den integrerade grafikkretsuppsättningen och du pratar om 32W, nästan dubbelt så mycket som AMD:s dubbla kärna E-350 Brazos-plattform. VIA hävdar att den vid lägre klockhastigheter avsevärt kan minska TDP, men 1,2 GHz QuadCore är den enda delen som tillkännages idag.
VIA kallar 1,2GHz-delen för en 1,2GHz+ QuadCore eftersom den kan använda tillgängligt TDP-utrymme för att överklocka sig själv med upp till ytterligare två fack (133MHz per bin – 1,46GHz max). Chipet stöder inte power gating, bara aggressiv clock gating.
Som alla Nano-delar har QuadCore en AES-krypteringsmotor för hårdvara. VIA har lagt till stöd för SHA-384 och SHA-512 också.
Även om det fortfarande säljs ett stort antal plattformar med dubbla kärnor på marknaden idag, verkar design med fyra kraftiga processorkärnor vara dit världen som helhet är på väg. Med sina 2011 15/17-tums MacBook Pro och iMac-uppdateringar erbjuder Apple inte längre ett alternativ med två kärnor i dessa system. När vi går över till 22nm skulle jag inte bli alltför förvånad om 13-tums MacBook Pro bara var fyrkärnig också.
VIA flyttar till fyra kärnor är vettigt och QuadCore-designen var ett självklart steg. Till och med Intel använde ett tillvägagångssätt med två stansar för att få ut det mesta av sin befintliga mikroprocessordesign innan man började från början för Nehalem.
Hur konstigt det än låter så har VIAs QuadCore faktiskt en liten men livskraftig position på marknaden. Vid 27,5 W är TDP för hög för en surfplatta som iPad, och dess prestanda kommer att vara för låg för att konkurrera med ultraportabla Sandy Bridge-designer. Vad VIA kan erbjuda är dock ett bättre presterande alternativ till Brazos men till ett bättre pris än en ultraportabel Sandy Bridge-dator.
Det större problemet VIA har att möta är bristen på OEM-antagande. QuadCore kommer att lanseras med whitebox- och moderkortsdesigner, inte med smarta designvinster från företag som ASUS eller Samsung. Med mindre än 1 % av x86-marknaden kan VIA inte få den sortens uppmärksamhet som Intel eller ens AMD kan. Som sagt, jag tror att det finns ett litet fönster här. En smart OEM skulle kunna lägga ut ett system prissatt på samma sätt som en Brazos (om inte lägre än), med bättre prestanda baserat på VIAs QuadCore. Jag har inte tittat på det aktuella läget för VIAs grafikdrivrutiner, men när vi förhandsgranskade den dubbla kärnan Nano kom jag därifrån positivt överraskad. Jag misstänker att det fortfarande kommer att finnas problem där framöver, men jag minns något som en gammal vän sa till mig en gång: det finns inga dåliga produkter, bara dåliga priser. Till rätt pris, i rätt system kunde VIAs QuadCore fungera.
