En vän till mig funderar på att köpa en begagnad E36 M3 (förmodligen en ’98) och han hittade en i ganska bra skick lokalt så vi provkörde häromdagen. Bilen var extremt väl omhändertagen, även om den hade nära 80K miles. Jag var väldigt imponerad av E36 M3-motorn, den var väldigt smidig (kändes inte som en 6 år gammal motor med 80K miles) och extremt free revving. Bilen var väldigt rolig och kändes definitivt mer balanserad än vissa av de nyare bilarna när det gäller att ha en lämplig mängd kraft/vridmoment för dess hanteringsinställning (till skillnad från 350Z). Tyvärr var bakdäcken på bilen helt slitna så den klarade sig inte så bra som den borde ha gjort, men med en fräsch uppsättning bakdelar kan det bli en väldigt rolig bil. Mitt enda klagomål på bilen? Kopplingen kändes tyngre än någon koppling jag någonsin använt. Det var dock en konstig sorts tung känsla, en nästan konstgjord tung – även om min vän säger till mig att ett enkelt kopplingsstopp hjälper lite eftersom en del av kopplingsrörelsen på E36 M3 tydligen är onödig.
Jag är en ganska stor bilnöt (om du inte har kunnat berätta) och har haft turen att åtminstone prova en handfull intressanta fordon under de senaste åren. För ett par månader sedan fick jag möjligheten att köra en Cayenne Turbo, och jag fick en andra upplevelse bakom ratten för några dagar sedan. Jag är inte ett fan av stora bilar alls, än mindre stadsjeepar. Jag har sagt förut att den nya Elise är något jag definitivt ser fram emot att se och jag kan se att Elise är en av de roligaste bilarna att köra. Cayenne Turbo är i raka motsatsen till bilspektrumet från Elise; väger in på närmare 6 000 pounds, det är inte precis min kopp te. Som sagt, det är en mycket imponerande bil/SUV/tegelsten/vad du vill kalla. Kraftleveransen är extremt jämn, turbos är laggy men de slår in väldigt smidigt och levererar en välkontrollerad ökning av de 450HP som bi-turbo V8 producerar. Det är inte en acceleration med nål-du-i-din-sätet, utan det är en acceleration för att passera alla som Cayenne Turbo erbjuder, vilket är precis vad målmarknaden vill ha. Pepparbilen klarar sig väldigt bra för en 2 tons suv, det är ingen 911 men det är ingen expedition heller. Cayenne verkar rädda Porsches rumpa nu när deras sportbilar inte säljer bra, förhoppningsvis kommer det att leda till mer intressanta 911:or och Boxsters under de närmaste åren.
Medan Vinney var här nere på sin Spring Break gick vi för att se Starsky och Hutch. Jag hade aldrig sett originalserien (inte ens repriser), men filmen hade sina ögonblick och fick mig att skratta tillräckligt för att rekommendera den. Vi använde också hennes paus för att titta på en film som ingen av oss hade sett men båda hade hört massor om: Scarface.
Nu älskade jag Godfather I & II (inte bara är det coolt att hata del III, utan jag hatar det också uppriktigt) och jag tyckte att Pacino gjorde ett bra jobb i hela trilogin så hur kunde vi gå fel med Scarface? Tro det eller ej men jag hade faktiskt aldrig hört historien bakom Scarface så jag gick in i filmen utan att veta något om det. Kvaliteten på DVD:n var ganska imponerande, du skulle vara svårt att säga att den ursprungligen filmades på 1980-talet (förutom de tydliga 1980-talsteman i filmen). Själva filmen var dock ganska dålig. Den hade till och med det klassiska 80-talsmusikmontaget mitt i filmen, nu hade jag inte förväntat mig det även om det gjordes på 80-talet (kom ihåg framtida filmskapare: populär betyder inte alltid bra). Berättelsen var intressant men saknade utveckling på så många områden. Manny (god vän sedan mellanstadiet) sammanfattade filmen bäst: “den är i princip Gudfadern inklämd i en film.” Och det är precis vad det är, definitivt [negative] influenser från 1980-talet. Det fanns tillräckligt mycket att göra narr av om filmen som det var värt att se dock.
Scarface och Pirates of the Caribbean var de två filmerna vi köpte medan hon var här nere (jag har massor av Best Buy Reward Zone-certifikat :)…) och därmed startar vår DVD-samling tillsammans. Jag har gjort några dåliga DVD-köp tidigare, så förhoppningsvis får jag en chans att lära av mina misstag att börja med ett rent blad 🙂 Vill du dela med dig av dina värsta DVD-titlar? Jag börjar: när jag först fick min DVD-spelare var de enda DVD-skivorna som Best Buy hade med sig Austin Powers, Double Team och Playboy DVD-skivor. Jag hade redan Austin Powers och jag är inte så stor på porr så ja, jag köpte Double Team. För er som inte minns, det är filmen med Jean-Claude Van Damme och Dennis Rodman. Onödigt att säga att Scarface var en bättre film 🙂 Nu är det din tur.
Drygt en månad kvar av min grundutbildningskarriär börjar jag se ljuset i slutet av denna dåligt lärda tunnel. Jag ska snart börja blogga om utbildning…
Ta hand om er och sov gott.
