Det finns några sällsynta tillfällen i livet när ett sammanflöde av händelser inträffar som tjänar till att ge en summa fördel som vida överstiger summan av dess komponenter. Eller som en vän till mig tycker om att säga: Ibland släpps inte bra idéer, de flyr!
Detta är fallet med Intel Celeron CPU.
Intel är ett jätteföretag och som sådant är det ibland lite långsamma att reagera på nya trender. Tillsammans kommer AMD, först ut ur startporten med en 233Mhz CPU (K6) och vetskapen om att det fanns en enorm outnyttjad möjlighet på PC-marknaden under $1000.
Men att bara ha en bra produkt till ett bra pris är inte alltid tillräckligt. Det var viljan hos några av de stora aktörerna, såsom IBM, att gå över till AMDs produktlinje som verkligen fick bollen i rullning för AMD. Plötsligt vaknade Intel en morgon och upptäckte att den här uppstickaren (inte riktigt, AMD har funnits i 30 år) hade tagit en stor bit av CPU-marknaden.
Vad ska man göra? Liksom biltillverkaren som upptäcker att försäljningen av lyxbilar har avtagit och kommer ut med en avskalad ekonomimodell, producerade Intel Celeron. Celeron är Intels försök, och ett ganska framgångsrikt sådant, att komma tillbaka till “ekonomi” PC-branschen.
Detta är den första i en serie rapporter om framgången, eller bristen på, med att överklocka Celeron CPU. Det kommer att dyka upp regelbundet så länge som dessa valpar kan sträckas till prestationsgränserna. Den här första rapporten kommer att vara längre än de flesta, eftersom jag kommer att täcka en del grunder och bakgrund som inte kommer att vara nödvändiga i framtida omgångar.
Och i den här första delen kommer jag att avslöja mycket intressant information som, så vitt jag vet, inte har publicerats någonstans på webben. Mer om det senare
Selleri 101
Ni Master Celeroners (hej, jag tror att jag kan ha myntat en fras där!), kan känna free för att hoppa över det här avsnittet. Täck lite historia, lite grunder om processorn samt uppkomsten av denna historiska tweaker-möjlighet.
Som de flesta av er vet är Pentium 2-serien av processorer en kortplatsdesign inkapslad i en plastpatron, som innehåller off-die, halvprocessorhastighet nivå 2-cache ombord. Detta är en ganska dyr CPU att producera. För att sänka kostnaderna och vara konkurrenskraftig på den växande “Billiga PC”-marknaden tog Intel bort några krusiduller från denna design och kom med Celeron. Bland ändringarna: Ingen plastpatron och ingen L2-cache; med andra ord ett avskalat P2. Ytterligare information om lanseringen av denna CPU finns i Anands utmärkta rapport.
Celeron 266
Den ursprungliga “cacheless” CPU:n kom i en 266Mhz såväl som 300Mhz variant och var nästan universellt hånad som ett “förlamat” chip. Det fick snabbt smeknamnet Sellerin som ett sätt för “Techno-Sophisticates” att visa sitt förakt för produkten. Jag hörde till dem som skrattade åt den här processorn och vad jag trodde var ett haltande försök från Intel att komma tillbaka i spelet. Jag kunde inte låta bli att blinka tillbaka till 486SX-dagarna och känna att de, än en gång, försökte spela oss för sossar.
Tja, som det brukar hända förenades världens nördar och började finjustera denna nya produkt. Det upptäcktes snart att avsaknaden av L2-cache resulterade i ett intressant fenomen. Dessa chips tog till överklockning bättre än någon tidigare CPU i historien!
Jag kan minnas min känsla av prestation när jag upptäckte att många av AMD 5×86-133-processorerna (ADZ-steppingen) med framgång kunde överklockas till 160Mhz (4×40). Ändå är detta bara en prestandaökning på 20 %. Strax efter introduktionen av 266Mhz kom Celeron-rapporter in från alla framgångar vid 400Mhz. Detta är ett hopp på bättre än 50 %!
Även om jag verkligen var intresserad av den här typen av prestanda, fick min naturliga partiskhet mot Intel mig att avfärda detta som en lyckträff och inget att bli alltför upphetsad över. Personligen, och som en återförsäljare, har jag länge varit en trogen anhängare av de “alternativa” chipmakers; I själva verket hade jag inte haft en Intel-processor i mitt eget system sedan mina 386 dagar.
Så, till min senare ånger, var jag långsam med att inse potentialen, både för prestation och vinst.
