Anslut till Senaste Tekniska Nyheter, Bloggar, Recensioner

Nu till gladare saker

Så efter att ha träffat flickan i mina drömmar, efter 22 år som enda barn och på något sätt njutit av att bo ensam, gifte jag mig. Alla varnade mig för att jag var ung och att äktenskap inte är något man kan förbereda sig på, allt förändras efter att det händer osv… Och de hade rätt. Jag är ung, och allt förändrades, men rent ut sagt och jag gör inte det här för dramatisk effekt, jag kunde inte vara lyckligare. När jag sitter här och skriver den här bloggen sitter hon, den enda personen i den här världen som jag känner en koppling stark nog till att jag känner att hon är en förlängning av mig själv och mig en förlängning av henne, mindre än 3 fot bort och oavsett där jag är känner jag mig hemma. Jag känner mig bekväm, jag känner mig glad och jag kan fan inte få bort det här leendet. Jag är säker på att många människor gifter sig av fel anledningar, många har olyckliga äktenskap och alla har problem, men just nu kan jag med all säkerhet berätta för dig att jag tog rätt beslut – jag är lycklig och det finns inget annat sätt att förklara det annat än så. Det finns alltid upp- och nedgångar men genomsnittet är vad jag tittar på, och här, för mig, är genomsnittet perfekt – jag är inte bäst på matte men jag är inte sämst, och ett perfekt medelvärde är inte hälften dåligt 🙂

Bröllopsdagen var underbar. Vi kämpade mot en orkan i NC och det regnade överallt, jag lyckades få en pigg körning över till själva bröllopet och blev lite rädd med för mycket vatten mellan ett av mina hjul och trottoaren – jag ska krita det en upp till att köra i smoking är mer ett hinder än ett hjälpmedel. Jag var faktiskt inte nervös, så fort jag kom och började hälsa på gäster kände jag mig precis som hemma. Ju mer jag tänkte på det, desto mer var jag inte nervös för bröllopet, utan för själva smekmånaden (nej, jag var inte nervös för den där); trots allt hade jag inte haft 2 veckor ledigt sedan innan jag började med AnandTech, sedan innan jag var 14…det var en lång tid sedan. Vad skulle jag göra i 2 veckor utan arbete, ingen stress, inget annat än min vackra fru? Det slutade med att jag hade mitt livs tid där också, men mer om det senare.

Varken Vinney eller jag är särskilt religiösa, vi har vår egen övertygelse och moral och lever efter dem, som tenderar att likna den moral och övertygelse som lärs ut i alla religioner till en viss grad så det fungerar bra i slutändan. Vinney kommer från en sikh-familj, och eftersom jag inte hade någon riktig aning om vad jag skulle vilja att ceremonin skulle vara kom vi överens om en sikh-ceremoni (vilket är anledningen till att några av bilderna du kanske har sett online hade mitt huvud täckt med en lila bandana). Jag kände mig ärligt talat lite malplacerad tills jag äntligen kunde se och hålla i min brud, sedan fördes jag hem igen och allt var bra.

Lustigt nog kunde jag inte förstå ett enda ord av ceremonin. Personen som ledde ceremonin kunde ha läst en AnandTech-recension på Punjabi och jag skulle inte ha haft den minsta aning. Mina ögon var på Vinney hela tiden och när det såg ut som att det var min tur att göra något gjorde jag vad jag kom ihåg att jag skulle göra från att se en video där andra gick igenom samma sak. Efter en väldigt kort tid var det över och då började bilderna och handskakningarna. Det är inget ovanligt, liknande det som händer på en mässa (förutom att folk tog bilder på oss istället för att jag tog bilder på produkter) så jag fortsatte att känna mig som hemma. För er som inte är gifta än, investera i någon form av ett digitalt fotobearbetningsställ för att vara närvarande vart ni än gifter er. På så sätt kan du låta en fotograf ta vilka bilder folk vill ha och sedan låta dem gå upp till montern och ladda ner dem till CF-kort eller skriva ut dem direkt där och då. Jag vet att jag drömmer men det skulle spara en hel del tid, lita på mig 🙂

Vi tillbringade cocktailtimmen mellan ceremonin och mottagningsmiddagen i stort sett ensamma med att varva ner och släppa in det. Det var också när vi hade en egen liten ceremoni där vi bytte ringar (det finns inget boende för det i sikh-ceremonin, men vi gjort ändringar här och deras för att passa våra önskemål), det var skönt att ha lite lugn tid innan mottagningsmiddagen.

Middagen i sig var jättegod, maten var underbar och i motsats till vad alla sa till mig skulle hända fick jag faktiskt äta middag. Vad jag inte fick göra var att äta tillräckligt av bröllopstårtan, som både såg och smakade (det lilla jag hade) underbart. Jag var ärligt talat ganska orolig eftersom restaurangen som serverade bröllopet precis hade sparkat kocken som vi båda gillade (resten av kockarna var inte lika bra någonstans) för att ha använt för många ingredienser i sin matlagning (det som gjorde hans matlagning bättre än resten av kockarna) och vi var inte imponerade av tårtan vid vår sista provning av den innan bröllopet. Lyckligtvis var båda frågorna inget att oroa sig för när den stora dagen kom och det gjorde det bara till en ännu mer otrolig händelse.

Det var så underbart att ha hela AnandTech-familjen på evenemanget, även ATers från det förflutna (Mike Andrawes, Matthew Witheiler) gjorde bröllopet så perfekt för mig. Det slutade med att vi stannade tills nästan alla gäster hade gått och åkte till vår smekmånad nästa morgon.

Jag har mycket mer att skriva men nu ska jag gå och lägga mig. Det behöver inte sägas att det var en överväldigande lycka som jag blev kvar med den dagen och den finns fortfarande med mig idag, vilket jag hoppas att jag har förmedlat i det här inlägget.

Jag har också jobb att prata om, liksom mycket mer i kommande bloggar, jag hoppas kunna göra dem mer regelbundna igen.

Ta hand om er och god natt.