Motorola Xoom-recension: Den första Honeycomb-surfplattan kommer

Godkännande

Med iPad byggde Apple en enhet som jag ville ha för tio år sedan, vid en tidpunkt då min arbetsbelastning inte tillät mig att använda den. Jag tillbringar större delen av mina dagar i möten, producerar innehåll, benchmarking och research. Bara det senare är bättre gjort på iPad än en mer konventionell datorenhet. De mördande apparna på iPad fortsätter att vara centrerade kring innehållskonsumtion och, på senare tid, spel. Produktivitetsappar finns, men det finns fortfarande många användningsmodeller som kräver den snabba svarstiden för en fullskalig dator eller bekvämligheten med ett tangentbord/mus, högre upplösning och ett riktigt fungerande skrivbord.

Det är dock bara jag. Som framgår av antalet människor jag ser på flygplatser och flygplan som har bytt in sina Thinkpads mot en iPad, är denna nya era av surfplattor en seriös affär. Jag är ständigt förvånad över antalet människor jag ser regelbundet som använder en iPad, även om jag förstår varför. Den är lätt, den har lång batteritid, den är enkel att använda, prestandan är mer förutsägbar än en netbook (tack vare användningen av NAND-blixt jämfört med en konventionell hårddisk), den har en vacker skärm och för vissa användningsmodeller är beröring bättre än att peka.

En kort historia om Android

Google hamnade i en olycklig situation i kampen mot Apple i det mobila operativsystemet. IPhone släpptes i juni 2007, men den första Android-telefonen kom inte fram förrän i oktober 2008. Om Apple var en självbelåten jätte med en stillastående mobil färdplan, skulle det inte vara något problem att dyka upp 16 månader senare. Tyvärr för Google var Apple allt annat än det. Exekvering är avgörande i alla innovationsdrivna branscher och Apple har utfört extremt bra. Sedan 2007 har vi sett årliga OS-utgåvor (med underutgåvor emellan) och årliga hårdvaruuppdateringar. Sedan 2007 har hårdvaruuppdateringarna kommit som en klocka, varje juni har vi fått en ny iPhone.

Så hur konkurrerar du med ett företag som har ett försprång på 12 – 24 månader? Emulering är inte svaret.

Google skulle behöva köra bort Apple. Liknande årliga OS/hårdvarusläpp skulle inte räcka, eftersom Apple alltid skulle ligga före vid den tidpunkten. Google ville följa en mer öppen väg, med flera hårdvaruleverantörer och helt anpassningsbara användargränssnitt. Även om det är bra för konsumenten, gjorde det Googles svåra situation så mycket svårare.

Apple behövde bara oroa sig för en enda hårdvaruplattform som den uppdaterade varje år. Med ett dussintal kunder, alla med olika underliggande hårdvara, skulle Google behöva ta längre tid (eller ägna ännu mer resurser) åt att utveckla ett OS för alla dessa plattformar. Google behövde en annan strategi.

Apple har förbundit sig till en 12-månaders releasekadens för OS/hårdvara, så Google skulle behöva göra bättre än så. I genomsnitt får vi en stor Android-version var 5:e månad. Visserligen uppdaterar Apple iOS oftare än en gång om året, men Google har definitivt kommit längre på samma tid tack vare sin sena start.

Enbart ett mer aggressivt releaseschema räcker inte. Google ville föra Android till mer än en hårdvarutillverkare, men att göra det skulle göra det nästan omöjligt att köra Apple. Lösningen var att välja en hårdvaru- och enhetspartner för varje större Android-version. Google skulle arbeta nära dessa partners för att släppa flaggskeppet för den versionen av Android. Alla andra spelare i Android-ekosystemet skulle ligga en bit bakom kurvan. Det var ett nödvändigt ont för att få upp Android snabbt nog att konkurrera med iOS.

Tillverkarna av hårdvara och enheter utvärderades utifrån deras färdplaner samt deras förmåga att utföra. Förra omgången valdes Samsung som både SoC och enhetspartner med Nexus S. Innan dess var det Qualcomm och HTC med Nexus One. För Honeycomb, den exklusiva versionen av Android, är Googles SoC-partner nykomlingen NVIDIA med sin Tegra 2. Och enhetspartnern? Motorola med Xoom.

Google och Motorola arbetade mycket nära tillsammans med Xoom och som ett resultat, från och med imorgon, kommer Xoom att vara den första Android-surfplattan som är tillgänglig med Honeycomb (Android 3.0). Andra Honeycomb-surfplattor baserade på NVIDIAs Tegra 2 kommer strax därefter (Samsungs Galaxy Tab 10.1, LG:s Optimus Pad) men Xoom kommer att vara först. På vägen kan vi också förvänta oss att se Honeycomb-surfplattor baserade på annan hårdvara också.

Hårdvaran

Xoom ser ut och känns som en mer robust iPad. Du tappar aluminiumfinishen, men du får något som känns mycket mer greppvänligt och nyttigt. Baksidan är gjord av samma mjuka plast med en nästan sammetskänsla som vi har sett på många smartphones tidigare.

Framsidan är naturligtvis helt i glas, men skärmen har en mycket smalare ram än iPad, vilket gör att den ser mycket modernare ut. Bildförhållandet är också mer widescreen än iPad. Skärmen på 10,1” har en 1280 x 800 skärm (16:10) jämfört med iPadens 1024 x 768 panel (4:3). Som ett resultat har Xoom samma bredd i landskapet som iPad, men den är märkbart kortare (och lite tunnare). Detta ger Xoom en lite mer hanterbar känsla, även om den fortfarande inte är så gränslös som en 7-tums surfplatta.

Motorola Xoom (vänster) vs. Apple iPad (höger)

Det finns bara tre fysiska knappar på Xoom: volym upp, volym ner och ström/lås. Volymknapparna är placerade längs den vänstra kanten av Xoom när de hålls i stående läge. Ström-/låsknappen sitter faktiskt på baksidan av surfplattan, nära kameran. När den hålls i liggande riktning ska ström-/låsknappen vara nära pekfingret på vänster hand. Det är faktiskt inte så besvärande när du håller Xoom i liggande läge, det är när du inte vet hur du håller i surfplattan som du stöter på problem.

Ström/låsknappen

Avsaknaden av några fysiska knappar på framsidan av Xoom ger den ett mycket rent utseende men gör det också mycket svårt att avgöra vilken riktning som är uppåt när du snabbt tar tag i surfplattan. Det finns en integrerad accelerometer som gör att operativsystemet vet hur man orienterar skärmen, men när du först tar upp Xoom med skärmen avstängd måste du blint känna runt baksidan efter ström-/låsknappen istället för att veta exakt var den är.

Jämfört med iPad verkar accelerometern/rotationsmagin ta längre tid på Xoom. Fördröjningen mellan att rotera Xoom och operativsystemet som roterar skrivbordet verkar bara vara något större på Xoom jämfört med den första generationens iPad. Det är inte en deal breaker, men bara lite udda. På grund av bredbildsförhållandet kom jag på mig själv med att använda Xoom i liggande riktning mer än stående.

Det finns två kameror på Xoom: en framvänd 2MP och en bakåtvänd 5MP kamera med LED-blixt. Den senare kan spela in video i upp till 720p30. Den främre kameran har en röd lysdiod bredvid sig som tänds när kameran är aktiv. Som avrundning till ljuset finns en grön laddnings-LED och en vit LED-remsa för meddelanden på framsidan av Xoom.

Det finns två högtalare på baksidan av Xoom, ett 1/8-tums headsetuttag upptill och en micro USB, micro HDMI och strömingång längst ned. Micro HDMI-porten kan inte användas för spegling, den ser ut att vara uteslutande för att få ut video genom några av de dockor Motorola planerar att sälja. Uppdatering: HDMI-spegling stöds. Jag kunde inte få det att fungera på min Onkyo 508/Samsung UN55C7000-installation men jag ska pyssla runt för att se varför installationen inte fungerar.

Internt har Xoom en dubbelkärnig NVIDIA Tegra 2 SoC (T20) som körs på 1GHz. Detta är tablettversionen av Tegra 2 så det är ett fysiskt större paket men det bör ha samma prestandaegenskaper. Motorola inkluderar också ett Atrix-liknande 1 GB minne och 32 GB MLC NAND ombord. Det finns en extern LTE SIM-kortfack som också döljer microSD-facket i Xoom.

Xoom lanseras först med endast en SKU: en 32GB 3G (LTE-färdig) version prissatt till $799 genom Verizon. Detta är en osubventionerad kostnad och det kräver en enda månad av $20/1GB dataplan för att fungera även över WiFi (tack VZW). Den närmaste Apple-konkurrenten är 32GB iPad 3G som kostar 729 USD, en skillnad på 70 USD. Visserligen ger Xoom dig två kameror till och två mycket snabbare CPU-kärnor än vad du får i iPad, men jag gissar att den mer rättvisa jämförelsen blir med den kommande iPad 2.

Om du vill ha en lägre kostnad i förväg kan du välja en subventionerad version på $599, men det kräver ett 2-årigt serviceavtal på $20. Om du ändå ska betala för dataplanen kan detta vara ett bättre alternativ.

Vad som saknas är naturligtvis en vanlig gammal WiFi bara Xoom. Motorola säger att detta kommer och kommer att kosta cirka 600 dollar.