Gigabyte H77N-WiFi Review – Första titt på Ivy Bridge med mITX

Recensioner av Ivy Bridge-plattformen på AnandTech har enbart fokuserat på den primära styrkretsen som levereras till de flesta stationära användare – Z77. I en twist granskar vi idag både H77-plattformen, men även en mITX-produkt i form av Gigabyte H77N-WiFi. Gigabyte har släppt två mITX-moderkort för användning med Ivy Bridge-processorer – både H77- och Z77-varianterna, och de ser H77 som den att fokusera på. Detta är vettigt eftersom mITX-byggen inte ofta överklockas och är begränsade till en enda PCIe-plats, vilket gör två av de viktigaste fördelarna med Z77 ogiltiga och pekar på H77 som svaret.

I en twist till tidigare 7-serierecensioner kommer vi att fokusera vår uppmärksamhet med mITX-kort mot i3-3225-processorn. Detta är en Ivy Bridge-processor med dubbla kärnor med både HyperThreading och Intels HD 4000 (den avancerade) integrerade grafiken, allt inom ett 65W klassificerat kuvert. Den direkta konkurrensen till detta ligger i händerna på Trinity A10-5800K, som vi har granskat i termer av ren prestanda och ur chipsets synvinkel.

Gigabyte H77N-WiFi översikt

Med endast måtten 17 cm x 17 cm (6,7″ x 6,7″) måste ett mini-ITX-moderkort fungera med väldigt lite PCB-fastigheter. På avancerade moderkort ser vi ofta att tillägg av extra kontroller och knappar kan ta upp mycket utrymme – så för en mITX-produkt måste vi ta bort allt överskott, se vad vi har kvar och sedan lägga till funktioner som är lämpliga.

För det mesta agerar H77-plattformen liknande Z77. Våra huvudsakliga skillnader med H77 är bristen på överklockning, begränsningen av minnesremmar till DDR3-1600 och PCIe-enheter från CPU är begränsade till en enda x16-plats. På en stor mATX- eller ATX H77-produkt kommer extra platser för PCIe-enheter med största sannolikhet att tas upp av x1- eller x4-platser kopplade till chipsetet, eller PCI-platser av PCIe-till-PCI-konvertering. H77 ger oss fortfarande tillgång till fyra USB 3.0-portar, två SATA 6 Gbps, fyra SATA 3 Gbps och videoutgångar.

Ur perspektivet av små formfaktorsystem är de vanliga misstänkta för en produkt som denna i små 24/7 builds, HTPC eller en mobil spelmaskin som lätt kan bäras. Ur Gigabytes synvinkel betyder det att en H77-produkt är vettig, men en Z77-produkt bör vara tillgänglig för användare om så önskas för överklockning. Det bör noteras att H77-produkterna ska kunna underklockas vid behov, dock inte alltid underspänning.

På det hela taget är Gigabyte GA-H77N-WiFi en snygg konstruktion, även om den innehåller en blandning av bra och dåliga designval. På grund av användningen av H77 finns det inget behov av någon väsentlig energihantering, så ingen ges – kortet använder fortfarande Ultra Durable 4, men vi har ett 3+1-system utan kylfläns. Den viktigaste kritiska punkten med detta kort dock (som kommer att vara den viktigaste kritiska punkten för många mITX-byggen) är placeringen av processorn i förhållande till minnet och PCIe-kortplatsen.

Sockelområdet ligger upp mot minnet och PCIe-platsen, vilket innebär att användarna har ett begränsat utbud av kylare att använda. Som visas längre fram i recensionen måste stora kylare vara rätt orienterade, med olika minnesval, eller ignoreras helt. Om kylaren är stor finns det även intrång på PCIe-platsen om grafikprocessorn har en bakre platta. Detta är inte idealiskt. Det finns mITX-kort där sockeln är i en mer lättillgänglig orientering, men ändå är den placerad på en sådan plats att endast lagerkylare eller allt-i-ett-vätskekylningssystem ska föreslås. Med populariteten av “höga” mITX-fodral som Bitfenix Prodigy, kan stora kylare behöva hitta vägen till dessa mindre system i sinom tid. Kanske är jag bara kräsen – det här H77-kortet är inte designat för överklockning, och därför behövs det inte nödvändigtvis stora kylare.

Efter en intensiv diskussion med Gigabyte angående denna produkt kommer det fram att H77 och Z77 mITX-korten som säljs till konsumenter faktiskt är modeller designade för en specifik kund i Asien. Gigabyte gör detta regelbundet – om en viss företagskund (t.ex. en distributör, systembyggare) vill ha en specifik design och är villig att lägga en stor order, så kommer Gigabyte att gå den milen för att tillverka produkten. Ibland marknadsförs sedan dessa produkter även till hemanvändare, såsom H77 och Z77 mITX.

Detta är en viktig punkt, med tanke på att vi har förbryllande placeringsplatser på H77N-WiFi. Vi har SATA-portar i den övre änden av moderkortet, tillsammans med frontpanelens header och en USB 3.0-header ända upp mot IO-panelen. Den 4-poliga CPU-strömkontakten är placerad så långt in i kortet att det väcker oro för hur Gigabyte skulle anta att kortet skulle placeras i ett fodral med avseende på frontpanelen och strömförsörjningen.

Brädan erbjuder flera pluspoäng, särskilt med det faktum att kortet är utrustat med dubbla HDMI-portar. Detta möjliggör arbetsfördelningen mellan videoutgång på den ena och ljudutgång på den andra (för hemmaljudsystem), eller båda utgångarna på båda för flerskärmsinställningar. (Tvärtemot vad jag trodde, bestämmer inte Z77 / Ivy Bridge-specifikationerna vilka digitala utgångar som måste finnas, bara att det finns tre att använda – vilket innebär att på fullstorleks Z77 ATX-kort kan tillverkare använda dubbla HDMI-portar där istället av DVI-D.) Det finns också dubbla Realtek-nätverksportar för hemmaserver/SOHO-inställningar, tillsammans med en Intel WiFi-modul som kan anslutas till WiDi-skärmar för kabellös hantering.

Prestandamässigt ligger vår enda jämförelsepunkt med en likvärdig Trinity-baserad plattform. I det här fallet byter i3-3225 slag med A10-5800K, men båda sidor utsätter krossslag mot den andra. På Intel-sidan har vi överlägsen enkelgängad prestanda, särskilt i FP-riktmärken där skillnaden kan vara 43 % högre på Intel. Detta ger också resultaten med ett diskret grafikkort till fördel för Intel. I jämförelse går Trinity-plattformen tå till tå med Intel på flertrådade INT-riktmärken och vinner en vinst när man jämför IGP-prestanda.

Även om denna produkt från början producerades för en enda kund med specifika behov, erbjuder den en pris-konkurrenskraftig inställning till mITX 7-seriens design.

Visuell inspektion

Eftersom H77N-WiFi är ett mini-ITX-kort, har vi standardmITX-måtten med PCB – 17cm x 17cm. Totalt har moderkortet två fullängds DDR3 DIMM-platser, totalt fyra SATA-portar, två fläkthuvuden, en USB 3.0-header, en USB 2.0-header, dubbla Ethernet-portar, en integrerad Intel WiFi-modul med WiDi-stöd, dubbla HDMI-ingång med DVI-I och en enda PCIe 3.0 x16-plats.

Sockelområdet är, i brist på ett bättre ord, förvirrande placerat. Vi hittar den längst ner till höger på bilden ovan, och tittar närmare på bilden ser vi att de fyra sockelhålen är inneslutna i en vit fyrkant på PCB:n. Detta är Intels lägsta specifikation för plattformen med 1155 sockel – alla föremål i det här utrymmet har en maximal z-dimension för att låta Intels luftkylare fungera korrekt. Alla moderkortstillverkare följer detta och allt utöver detta utrymme är tillverkarens beslut. Typiskt på större kort ger tillverkare mer utrymme, eftersom användare kanske vill använda stora luftkylare för att förbättra överklockning eller termisk prestanda i höljet. Visserligen finns det inte mycket extra utrymme på ett mITX-kort att ge, men Gigabyte har placerat två av kanterna upp mot två huvudkomponenter i systemet – minnet och PCIe-kortplatsen. Moderkortet marknadsförs som en allround-spelare, vilket innebär att i vissa versioner (särskilt med fall som Bitfenix Prodigy) kommer användare att lägga in en stor GPU kombinerat med högt minne. Det har rapporterats att närheten av sockelområdet till GPU kommer att orsaka problem med GPU:er som har stora bakplåtar, och Gigabyte har i huvudsak begränsade användare till standardluftkylare eller liknande design som inte bryter mot xy-komponenten i sockelområdet , såsom allt-i-ett vätskekylare.

Jag bör betona att detta är ett vanligt problem på *de flesta* H77/Z77 mITX-kort, och inte bara på den här. Alternativet skulle vara att ordna socket och chipset-layouten som med vanliga ATX-kort – med sockeln överst och chipset/SATA-portarna längst ner. Jag skulle ha föreslagit ett par extra designfunktioner för att underlätta bördan. WiFi-modulen kan flyttas till undersidan av kortet eller byta ut minneskortplatserna med SO-DIMM-moduler. Även SO-DIMM kan flyttas till undersidan och snett, på samma sätt som bärbara datorer och bärbara datorer. Detta skulle lämna mer utrymme på toppen för att spela med SATA-portar för att ge hela komplementet, headers eller liknande. En av nackdelarna ur byggsynpunkt kan vara komplexitet, eller att behöva lägga till fler PCB-lager, vilket i sin tur ökar kostnaden.

Bortsett från uttagsområdet bör jag peka ut fläkthuvudena. Med Gigabyte H77N-WiFi har vi två – båda till vänster om uttaget, båda 4-stift. Den ena är bredvid den inbyggda ljudhuvudet och den andra är bredvid 4-stifts CPU-strömkontakten. Placeringen av denna 4-stifts CPU-strömkontakt är lite udda. Även om jag accepterar att den måste vara nära själva processorn, innebär det att vara i mitten av kortet att en PSU-kabel måste sträcka sig över ett stort antal komponenter. Detta begränsar luftflödet och minskar estetiken (om så önskas). Om processorn och styrkretsen byttes runt, skulle detta vara ett mindre problem kanske.

Längst upp på kortet har vi våra SATA-portar. H77-kretsuppsättningen erbjuder samma mängd som Z77, detta är två SATA 6 Gbps och fyra SATA 3 Gbps. På grund av fastighetsproblem förlorar vi dock två av SATA 3 Gbps-portarna på Gigabyte H77N-WiFi. Till vänster om dessa finns den ensamma USB 3.0-porten, som drivs av styrkretsen. Själva chipsetet är gömt bakom en liten kylfläns. När vi flyttar till höger har vi frontpanelens header och en USB 2.0-header. Intel WiFi-modulen är placerad platt mot moderkortet, med de två kablarna som ansluter modulen till antennen slingrande under chipsetets kylfläns. Förutom 24-stifts ATX-kontakten har vi moderkortets batteri. Detta är platt mot PCB som i ATX-modeller, snarare än upprätt vilket är vad vi normalt ser på PCB-begränsade designs.

Den bakre panelen på Gigabyte H77N-WiFi är en sak som är rätt. Från vänster till höger har vi en kombinerad PS/2-port, två USB 3.0 i blått (chipset), dubbla HDMI, två antennportar, DVI-I, två gigabit Ethernet-portar (Realtek), fyra USB 2.0-portar, optisk S/PDIF utgång och ljudjack (Realtek ALC892). Det bör noteras att Gigabyte använder sitt system med en säkring per USB-port, vilket betyder att om en USB-port skulle misslyckas så påverkas inte resten av USB i blocket.

Styrelsens funktioner

Förutom layoutvalen som kan vara tveksamma, kan vi också argumentera om det finns ytterligare fördelar med att inkludera två Ethernet-portar samt en Intel WiFi-modul. Mycket beror på layouten på ditt system – hemnätverk och NAS via Ethernet, men även ansluten till hemnätverket via WiFi är en orientering.

Som jag har förklarat är Gigabyte H77N-WiFi priskonkurrenskraftig jämfört med Z77 ATX-kort. En del av detta handlar om att använda Realtek-nätverkskontroller snarare än Intel (även om vi har en Intel WiFi-modul), och den mindre än optimala ALC892-codec. Om detta inte stör användaren, så länge det går bra att sätta systemet, så kan Gigabyte erbjuda en bra “bang-for-buck”-produkt.