Marknaden för slate computing är på väg att explodera, med en bokstavlig flod av nya surfplattor som släpps under de kommande månaderna. Många av dem kommer att vara Android-baserade och köra Nvidias Tegra 2 SoC. Nvidia gjorde en stor sak om Tegra 2 redan på CES 2010, men av någon anledning har det tagit ganska lång tid för allt som kör plattformen att komma ut på marknaden. Äntligen har vi en – Viewsonic G Tablet.
Den Tegra 2-baserade Viewsonic G-surfplattan som visar startskärmen för Tap UI
Specifikationerna är ganska enkla; vi har en 10” WSVGA-skärm med LED-bakgrundsbelysning, Android 2.2 med ett specialiserat UI-skal på toppen, ett 16 GB microSD-kort, 2,4 GHz 802.11n, Bluetooth 2.1, ett 27 Whr litiumjonbatteri och Tegra 2 SoC. Dual-core Cortex A9 är klockad till en trevlig, rund 1 GHz, och det finns 512 MB LPDDR RAM ombord. GPU:n är Nvidias Ultra-Low Power GeForce GPU och det finns separata HD-videokodnings- och avkodningsblock ombord. Men den stora affären med Tegra 2, som Anand gick över i sin första titt på SoC, är Cortex A9. A9 är en ur funktion arkitektur med en relativt kort pipeline, så den borde vara betydligt snabbare än den i ordning A8 per klocka.
Men innan vi kommer till prestandaaspekten, låt oss ge surfplattan en gång om. Viewsonic är inte det mest intressanta fysiska exemplaret, bara en skärm med en tunn ram runt den. Framifrån ser den nästan identisk ut med Galaxy Tab och valfritt antal andra surfplattor på marknaden. Sidorna är ganska enkla, med volymknappar upptill och en dockningskontakt och mikrofon i botten. Den vänstra sidan har en mini-USB-port, ett hörlursuttag och ett strömuttag, medan det finns högtalare på båda sidor. Baksidan är fylld med logotyper – Viewsonic, gTablet-logotypen, den amerikanska distributörens logotyp, streckkod, FCC ID, etc – men annars ganska vanligt. Byggkvaliteten är faktiskt ganska anständig och surfplattan har en ganska tung känsla i handen. Det finns ingen flex någonstans, och även om höljet inte känns särskilt högkvalitativt, är det inte på något sätt av låg kvalitet. Det finns några detaljer i den industriella designen som gör att det verkar lite billigt. De kapacitiva touchknapparna är off-center och lätta att trycka på oavsiktligt, och de fysiska knapparna är placerade ganska slumpartat. En sak som verkligen störde mig är volymreglaget, som är växlat från den logiska layouten (volym upp är den nedre knappen, volym ner är den övre knappen).
Viewsonic (vänster) bredvid Samsung Galaxy Tab, båda på maximal ljusstyrka, för att illustrera betraktningsvinklarna för båda surfplattorna
Men för $399 för en Tegra 2-surfplatta handlar mindre käbblar om byggkvalitet och industriell design om vad man kan förvänta sig. Jag förväntade mig också en inte så bra skärm, men inte så här. Jag vet att alla inte kan spendera som Apple gjorde och satsa på en IPS-skärm, men när du tittar på TN-panelerna i dessa och andra surfplattor är det verkligen vettigt. Problemet är inte kontrastförhållandet, siffran 432:1 är faktiskt ganska bra för en netbook-skärm och mycket bättre än de flesta små bärbara datorer. Det matchar inte iPads fantastiska kontrastförhållande på 934:1, men ändå är inte kontrasten problemet. Tyvärr är den maximala ljusstyrkan inte så hög vid 186nits, vilket bara förvärrar de hemska betraktningsvinklarna. Något jag har insett när jag använder surfplattor – betraktningsvinklarna betyder mycket mer än de gör på bärbara datorer. Som är typiskt med widescreen-skärmar är den horisontella betraktningsvinkeln anständig, men den vertikala betraktningsvinkeln är ganska dålig – allt mer än 30 grader utanför mitten och skärmen tvättas helt ut. Om jag försöker lägga den platt på mitt skrivbord och använda den som min iPad eller Galaxy Tab är det i princip omöjligt att se någonting på skärmen. För en enhet med en användningsmodell som är så starkt beroende av bra betraktningsvinklar utanför mitten, var det en ganska stor förbiseende att specificera en skärm med dåliga betraktningsvinklar.
Viewsonics Tap UI liggande delat tangentbord i det reviderade webbläsargränssnittet
Viewsonic laddade sitt eget Tap UI på G Tablet. Det är ett anständigt utseende UI, men det är försvårande långsamt och gör det mesta av navigeringen genom OS ganska smärtsam. Som med de flesta surfplattor finns det ingen Market förinstallerad på G Tablet (Samsung är undantaget här, eftersom de har lyckats kringgå Android Market-begränsningarna). XDA-utvecklarforumet är dock din vän – det finns en enkel lösning för att aktivera Market och andra Google-applikationer, och det är också möjligt att inaktivera UI-skalet. Vi kommer att gå över mjukvarupaketet och hacka aspekter av G Tablet i den fullständiga recensionen; För nu vet du bara att det förinstallerade användargränssnittet är ganska hemskt, du vill inaktivera det så snart som möjligt.
G Tablet (mitten) bredvid Galaxy Tab (vänster) och T-Mobile G2 (höger)
Vårt första intryck av G Tablet, bortom de bedrövliga betraktningsvinklarna och det olyckliga UI-skalet, är faktiskt det av en ganska användbar budgetplatta. Användarupplevelsen är faktiskt ganska anständig när du kommer ut från huvudgränssnittet och in i en app eller ett webbläsarfönster, och det delade tangentbordet i liggande läge är mycket bättre än förväntat. Surfplattan har en skön, tung känsla i handen, men om du använder den i liggande läge kan den kännas lite tung för enhandsmanövrering. Pekskärmen är tillräckligt lyhörd, även om den inte känns riktigt lika känslig som Galaxy Tab eller iPad. Det kan bara bero på den övergripande trögheten i användargränssnittet, men vi får se om det när jag har laddat in det vanliga Android-gränssnittet på G Tablet. Vi får se, men vid första borsten ser det ut som att huvudproblemen med Viewsonic är skärmen och användargränssnittet. Vi kommer att ha en fullständig recension senare med mer kompletta intryck och batterilivssiffror, men för tillfället lämnar vi dig med en förhandstitt på Tegra 2-prestanda.
