Förlorade men inte glömda, vi är tillbaka igen med den andra delen av vår guide till mjukvaruverktyg för entusiasthårdvara, den här gången tar vi en titt på moderkortet och CPU-sidan. Om du missade vårt tidigare stycke om grafikkortsverktyg, rekommenderar vi att du läser det först eftersom vi kommer att fortsätta där det mestadels slutade.
Som var fallet med grafikkortsguiden, försöker vi skapa en guide för avancerade/entusiastanvändare för vad som skapar bra mjukvara och vilka mjukvarupaket som är avgörande för att få ut så mycket som möjligt av ditt system. Som en naturligt subjektiv process kommer vi inte att tilldela mjukvara som vi gör hårdvara – mjukvara på entusiastnivå är ofta ett smörgåsbord av funktioner som inte prydligt faller in i kategorier som hårdvara – men vi kommer att identifiera de anmärkningsvärda mjukvarupaket som är de bästa design och mest användning, och vilka styrkor och svagheter de kan ha.
Med det sagt är saker och ting väldigt olika när man tittar på moderkorts- och CPU-sidan. Medan för grafikkort både AMD och NVIDIA designar hela sin linje av konsumentprodukter med stöd för tweaking, inklusive att lägga till en liten mängd hårdvara för att hjälpa till med det, är detta inte det universella fallet för moderkort (och processorerna som finns i dem). Vilka mjukvarutillgängliga funktioner vi ser för moderkort är nästan alltid en lump för smarta programmerare och moderkortsdesigners, och ärligt talat fungerar det hela väldigt dåligt.
Som den största chipsetleverantören (en förlängning av att vara den största CPU-leverantören) beror mycket av detta på Intels agerande. Detta är inte att skylla på Intel, de har inte gjort något ont eller fel, men de är marknadsledare och utövar som ett resultat ett stort inflytande bara genom vad de gör eller inte gör. I det här fallet har de inte gjort några större ansträngningar för att tillåta programvara åtkomst till sina chipset; med de många marknader de vänder sig till kommer de naturligtvis att fokusera på stabilitet och andra faktorer som är av större betydelse för mer normala datoranvändare. De är också förståeligt nog lite fåniga när det gäller överklockning, ett unikt problem med processorer som inte har alls lika stor spridning i prestanda som grafikkort (Q6600 någon?).
För den delen har resten av chipsettillverkarna till stor del följt det status quo som Intel har satt, med de enda anmärkningsvärda undantagen hittills är åtgärder från NVIDIA och helt nyligen AMD. Sedan de sena Athlon XP-dagarna har NVIDIA erbjudit viss mjukvarukontroll över sina styrkretsar via deras nTune-verktyg. Men den här funktionen är starkt beroende av att moderkortstillverkarna gör sitt för att möjliggöra sådan funktionalitet, vilket resulterar i att hela röran blir mycket hit & miss – den finns där men det går inte att räkna med. NVIDIAs ESA-standard syftar till att ändra detta, men inte ens deras egen plattform var tänkt att vara så fragmenterad från början. Som det ser ut tror vi att ESA är en stark satsning framöver, men just nu är det fortfarande mer en dröm än verklighet, och även om allt skulle gå enligt plan kommer det att dröja år tills en sådan nivå av anpassningsförmåga blev konsekvent för moderkort som den har för grafikkort.
Samtidigt har AMD bara hoppat in i spelet den här månaden med deras mycket imponerande OverDrive-verktyg. Men eftersom det bokstavligen är helt nytt och bara stöds på en enda styrkrets än så länge, är det inte något vi rättvist kan döma över. Det är för tidigt att avgöra om det kommer att vara mer effektivt än NVIDIAs nTune, med tanke på att bara en handfull människor har moderkort som kan använda det för tillfället.
Detta för oss till den nuvarande situationen, där de flesta moderkort idag inte ens stöder mjukvarukontrollerad tweaking, och vad få gör täcks av en samling verktyg från moderkortstillverkare och tredje part. De flesta av oss är fortfarande begränsade till den pålitliga men ändå föråldrade CMOS för våra tweaking behov.
Men det här är inte bara en artikel för att prata om hur de första parterna har kämpat för att utveckla meningsfulla tweaking-verktyg. Det finns flera bra informations- och diagnostiska verktyg som fungerar med praktiskt taget alla moderkort, praktiskt taget väsentliga för alla datorentusiaster. Även om det inte på något sätt är ett enhetligt erbjudande, är de som helhet en mycket kraftfull verktygsuppsättning som gör det möjligt att komma undan med så betydande CMOS-justeringar och kommer att vara i fokus i dagens artikel.
Med det sagt börjar vi med en djupare titt på vilka få förstapartsverktyg för justering av programvara som finns och hur de för närvarande fungerar innan vi går vidare till vår mycket större titt på diagnostik- och informationsverktyg.
