Tro det eller ej, men AnandTech, en gång känd som “Anand’s Hardware Tech Page” hade sina rötter på en free webbhotell som du kanske har hört talas om, Geocities. Tillbaka i april 1997, när webbplatsen var värd hos Geocities, var trafiken minimal och det var irritationen med att driva en Geocities-baserad webbplats. Det fanns inga popup-fönster, inga påtvingade annonser, bara 2 MB free webbutrymme och ett förslag på att sätta en Geocities-logotyp på din webbplats.
Då kunde du räkna antalet hårdvaruentusiaster på en hand, i själva verket skulle det bara ta ett par fingrar. De stora företagen tog inte riktigt webben på allvar då, även om det inte var särskilt länge sedan, i internettid var det en evighet. Det var under denna relativt lugna period som AnandTech började vinna lite mark och började utvecklas till vad det är idag.
Processen var mycket lång och sträckte sig över nästan 3,5 år. Och under den tiden, så länge som AnandTech-läsare kommer ihåg, har vi ständigt hoppat från en värdleverantör till nästa och på senare tid har vi fångats med att uppgradera vår serverkapacitet mer än ett par gånger.
Anledningarna är enkla, ju mer populär AnandTech blir, desto mer trafik kommer vår väg. Och ju mer trafik vi får, desto mer kraftfulla och rikliga måste våra serverlösningar vara för att se till att när du klickar på den länken, dyker dagens artiklar, webbnyheter, forum och till och med våra sajtkommentarer upp så snart din anslutning kan ladda ner dem.
Mellan Geocities och den tid då vi faktiskt fick vår första fysiska server, var AnandTech värd på delade servrar, vilket innebär att det fanns flera webbplatser på en enda box. Detta var perfekt för oss på den tiden eftersom, även om vår trafik ökade, var det inte tillräckligt bra för att motivera en flytt till en dedikerad server.
Den första dedikerade servern AnandTech någonsin flyttade till var i mitten av 1998, själva servern var en Sun Microsystems Ultra10S (vänster). Vår trevliga upplevelse med Sun skulle få oss att göra nästa serveruppgradering till en som bar samma ljusa namn.
Nästa uppgradering markerade faktiskt ett ganska stort steg i AnandTechs historia, det var vårt första försök till en databasdriven webbplats. Med Oracle som databasback-end och Allaires ColdFusion som vårt webbgränssnitt, var vår nästa server en Sun Microsystems Enterprise 250 (höger). För er som minns första gången vi gick live med den här installationen i december 1998, åtföljdes den av vår recension av AMD K6-III-processorn, månader innan AMD:s officiella tillkännagivande. Den recensionen lyckades inte bara få en hel del uppmärksamhet, utan ännu viktigare, den lyckades ta ner vår helt nya server.
Vår erfarenhet av Oracle, ColdFusion & Solaris i kombination gjorde att vi fick en mycket dålig smak i munnen. Det visar sig att ColdFusion-porten för Solaris inte var lika mogen som NT-porten, i själva verket var CF för Solaris inte ens en inhemsk hamn för Solaris, vilket orsakade en hel del problem, inklusive otaliga nätter tillbringade barnvakt servern.
Medan vår upptäcktsprocess fortsatte, bekämpade våra utvecklare den överdrivna belastningen som orsakades av människor som träffade K6-III-granskningen genom att skriva om några av Solaris-trådsbiblioteken. Det visar sig att vi valde den perfekta kombinationen av operativsystem och applikationsprogram, eftersom inget av det fungerade ordentligt tillsammans.
Vi lyckades få webbplatsen att köra på ett ganska stabilt sätt på Enterprise 250-servern, som vi snabbt uppgraderade för att hysa en andra CPU samt ytterligare 512 MB RAM från Memman.com. Men inom ett par månader blev det snabbt uppenbart att vi behövde uppgradera till en bättre lösning.
När det kommer till att servera dynamiskt innehåll, vilket är vad vi gör på AnandTech, är det bäst att ha din databas (där allt innehåll lagras) och din webbserver (det som matar ut innehållet till användaren) på separata rutor. Det krävs ingen raketforskare för att ta reda på varför detta är en bättre lösning, men samtidigt tog det tillräckligt lång tid för oss att ta steget mot en 1 DB + 1 webbserverlösning.
Eftersom vi lärde oss av våra misstag, tittade vi inte på Sun för vår nästa serveruppgradering, istället ville vi sätta ColdFusion på en plattform som det var känt att fungera bra på, Windows NT. Eftersom den uppgraderade Enterprise 250-boxen inte skulle ha några problem att köra enbart som en databasserver (Solaris & Oracle kom ganska bra överens utan CF på bilden) så tittade vi på att sätta ihop en ultrasnabb webbserver.
